Dag 6 -Inga fler uppkast

En guru och en stylad nepales.





-Kara-Te is not in fist. It´s in heart and head...





Bröstmuskler som spelar i ljuset.





Statister med hår på ryggen.





Ökenscen





Bakgårdsscen





Tempelscen





Slutscenen med Indiska oceanen i bakgrunden.








Idag kändes hela kroppen bättre. Vi stack iväg vid 07.00 till en enorm nationalpark mitt i Mumbai. Stämningen var på topp tills vi förstod att det fanns kobra, panter samt lejon som levde vilt i parken. Fy fan vad läskigt tänkte vi, men sedan såg vi en söt apfamilj i ett träd och då blev alla glada igen. Sedan såg Emil en stor spindel.

Vi hade dubbla uppsättningar med utrustning så att ett team kunde rigga en plats medan vi spelade in på en annan. Så vi betade av 2 inspelningsplatser i parken, och sedan körde vi bil i ett par timmar för att spela in den bombastiska fighting-scenen. När 20 asiater stod uppställda och körde kator till soundtracket, som är komponerat för filmen, sa Tomas: Tänk att du och jag satt på kontoret på upplandsgatan för några månader sedan och spånade fram en idé, och nu står vi här i Indien...

Efter Tomas kvasifilosofiska utlägg var det stress och hets för att hinna ner till stranden för slutscenen. Vi fick absolut inte missa solnedgången som är central i slutbilden. Och trots sedvanlig slöhet, initiativoförmåga och slarv från det indiska teamet, hann vi med allt vi skulle. "It´s a wrap" sa regissören som sig bör. Jag sa: "It´s a tortillia wrap". Ingen skrattade.

På kvällen bjöd den världsvane regissören oss alla på Sushi på Hotel Meriot. Det var det godaste jag ätit på väldigt länge. Tonfisken smälte på tungan som en glass i Gambia. Rickshaw-racet hem till hotellet vann jag och Ulrika (stylist). Det är mycket kul att hetsa indiska förare. Vår kille körde så djävla snabbt att vi fick burkslava i baksätet för att inte hela skiten skulle välta i kurvorna.

Sedan sov jag och Tomas gott som små farbröder...