Och hur blev filmen då?

Avgör själv.

Dag 8 - Turn on, tune in and blog out!

Tiggande barn på motorvägen. En lika vanlig som hjärtskärande syn i Mumbai.
Skänk llte pengar: www.bharat-bistand.org





Efter att ha lämnat Mumbais flygplats, som närmast kan liknas vid ett hinduiskt ragnarök, poppat 5 sobril, mellanlandat i Wien (där jag på ren trots drack kranvatten på herrarnas), kramat hejdå av hela filmteamet, fick jag äntligen se mina tjejer som jag saknat hela veckan. Mina döttrar tyckte att Indien verkade toppen när de fick veta att det fanns kor överallt, pool på hotellet och att folk bajsade på gatorna.

Tips 1: Åk till Indien. Det är så vackert, god mat, skönt klimat och Indier är det mest fantastiska människor jag mött.
Tips 2: Åk inte till Mumbai. Jag är känner mig lyckligt lottat som fått uppleva det. Men det är ingen semesterort. Om man inte är masoshist.

Jag tycker bloggar skall ha en början och ett slut, så detta är mitt sista inlägg för den här gången.

Punjab has left the building...

Dag 7 - Bye, bye Mumbai...

Hejdåmingel. Nilers i röda skjortan.





-I promise, almost every chef cleans their hand after making dirty, dirty i toilette...





Sista dagen i de riktigt fina delarna av Mumbai på den södra spetsen av ön. Lite rivierafeeling med viktorianska inslag. Här landsteg Engelsmännen vid nått exakt årtal.






Jaha, då var det dags att packa ihop sina prylar och åka hem. Men först en avskedsmiddag hos Nilers (Stavning?) den indiske bossen som hjälp oss här nere. En ytterst sympatisk businessman som hjälp svenska produktioner tidigare, bla senaste Iprenfilmen, den svenska skitfilmen Bombay Dreams (har inte sett den men förutsätter att den suger) och varit med i High Chapparell, där Filip och Fredrik gjorde en indisk variant av Jönssonligan.

Det blev en fin avslutning på en omvälvande vecka.

Dag 6 -Inga fler uppkast

En guru och en stylad nepales.





-Kara-Te is not in fist. It´s in heart and head...





Bröstmuskler som spelar i ljuset.





Statister med hår på ryggen.





Ökenscen





Bakgårdsscen





Tempelscen





Slutscenen med Indiska oceanen i bakgrunden.








Idag kändes hela kroppen bättre. Vi stack iväg vid 07.00 till en enorm nationalpark mitt i Mumbai. Stämningen var på topp tills vi förstod att det fanns kobra, panter samt lejon som levde vilt i parken. Fy fan vad läskigt tänkte vi, men sedan såg vi en söt apfamilj i ett träd och då blev alla glada igen. Sedan såg Emil en stor spindel.

Vi hade dubbla uppsättningar med utrustning så att ett team kunde rigga en plats medan vi spelade in på en annan. Så vi betade av 2 inspelningsplatser i parken, och sedan körde vi bil i ett par timmar för att spela in den bombastiska fighting-scenen. När 20 asiater stod uppställda och körde kator till soundtracket, som är komponerat för filmen, sa Tomas: Tänk att du och jag satt på kontoret på upplandsgatan för några månader sedan och spånade fram en idé, och nu står vi här i Indien...

Efter Tomas kvasifilosofiska utlägg var det stress och hets för att hinna ner till stranden för slutscenen. Vi fick absolut inte missa solnedgången som är central i slutbilden. Och trots sedvanlig slöhet, initiativoförmåga och slarv från det indiska teamet, hann vi med allt vi skulle. "It´s a wrap" sa regissören som sig bör. Jag sa: "It´s a tortillia wrap". Ingen skrattade.

På kvällen bjöd den världsvane regissören oss alla på Sushi på Hotel Meriot. Det var det godaste jag ätit på väldigt länge. Tonfisken smälte på tungan som en glass i Gambia. Rickshaw-racet hem till hotellet vann jag och Ulrika (stylist). Det är mycket kul att hetsa indiska förare. Vår kille körde så djävla snabbt att vi fick burkslava i baksätet för att inte hela skiten skulle välta i kurvorna.

Sedan sov jag och Tomas gott som små farbröder...

Dag 5 - What goes down, must come up

Akut matförgiftad. Missade hela inspelningsdagen. Mår bättre nu.
De andra har dock berättat att alla tagningarna blivit fantastiska, och att det indiska produktionsteamet varit fantastiskt struliga.
Man fick en liten föraning igår då den Indiske bossen erkände att: "We are not so organized in India..."

Dag 4 - Dan före dan...

Undertecknad spellar Allan vid poolen.






Vår filmhjälte övar in en kata med Kung-fu tränaren. Som visade sig vara från Nepal. Han tränar även Mumbais polis.






Svårt befolkat rum där kostymer och peruker testas.






En av karaktärerna. Väldigt lik Andy Kauffmans alter ego Tony Clifton.




Ännu en skådis. Observera pojken i röd tröja som blir så exalterad att han börjar vinda.





Dagens mest bisarra upplevelse: En katt kom flygande från ett tak, i sällskap med en skitig handduk. Katten landade rakt ovanför våra huvuden, i en telefonledning, och sprattlade nått djävulskt. 20 indiska barn skrattade. Efter ett tag kom katten ner. Till barnens, och min, stora besvikelse.


I morgon skall allt hända! Uppstigning 04.00 för att åka till ett Bollywoodområde som heter Dream Land. Sedan skall vi klara av 4 tagningar, alla på olika platser. Det kommer bli en lång och framförallt varm dag. Men allt är förberett och alla i teamet är på topp. Jag och Tomas funderar på var sin svank-henna-tatuering.

Dag 3 - Whealing and dealing

Ung fattig kvinna som alltid sitter på stranden med sitt barn och tigger. Vi sponsrar henne med vatten, mat och shampoo som vi snor på hotellet. Inga pengar, ty de kan gå till ligor som huserar i stan.





Världens skönaste dvärg.





Emil tror att han hittat haschisch i lobbyn.


Idag har det förhandlats.

Först lite shopping av personlig karaktär och sedan en extremt utdragen förhandling med en vitvarubutik. 2 timmar och 20 mobilsamtal senare fick vi vad vi ville. Tror jag.

All förhandling här försvåras av att indier har ett, för oss, väldigt mystiskt sätt att svara "ja". Det tittar på en med trött blick och likson vippar på huvudet. Man blir jävligt konfys av det. Det känns som om de säger: "njanjäänjaanäjanej". Fast med reservation.
http://www.youtube.com/watch?v=BrmDo52NnTY&feature=related


Vår svenske huvudkaraktär i filmen fick lektioner av Mumbais främste Kung-fu-tränare. I 35c i skuggan. Vi satt och drack öl bredvid och skrattade rått men innerligt åt honom.

Dagens bisarra upplevelse: Jublade av lycka då vi överlevde att korsa en extremt trafikerad motorväg utan övergångsställe, för att 30 sekunder senare inse att vi även måste korsa 4 järvägsspår. Utan bommar. Vi fick stanna mitt på rälsen då ett tåg kom i 100 knyck, med skrikande hinduer hängandes utmed vagnarna.

Dag 2 - Mumbai is the shit!

Honk free day, my ass...





Casting. Han fick inte rollen. Vi tyckte inte han vågade gräva tillräckligt djupt för att hitta sitt inre "jag". Den fysiska verkligheten kan inte tillfredsställa själens behov. Vi letar efter den psykiska smärtan av sorg som kommer av insikten av sin egen svaghet och oförmåga i förhållande till världens all grymhet och ondska - Weltschmerz.




Morgonen började med en rejäl magknip. Det var en visst en Chicken Tikka som pockade på uppmärksamhet.

Och så firade samtliga bilister "The honk free day" idag genom att tuta som besatta, dvs som vanligt.
En vänlig indier från det indiska produktionsbolaget, hjälpte mig runt på stan idag på jakt efter produkter till filmen. Vi åkte i en klassisk trehjulig rickshaw, som är den officiella taxibilen här. Om någon från Trafiksäkerhetsverket skulle komma hit skulle han nog förorena sig själv. Utan hjälp av dåligt tillagad kyckling.

I morgon kommer Tomas (min copywriter) hit. Då skall jag vara tuff och bete mig som bott här i hela mitt liv. Och skratta faderligt åt hans bortkommenhet. Så imorgon är hela det svenska filmteamet fulltaligt: Filmfotograf, regissör, stylist, producent, Art Director, Copywriter och kund. Det indiska filmteamet är ca 100 personer.

Dagens bisarra upplevelse: Satt vid poolen och snackade med en man som var född i Mumbai, uppväxt i Pakistan och som nu bodde i Chicago där han jobbade med telecom. När han förstod att jag var svensk frågade han om jag kände till bandet "Ultima Thule".

Dag 1

Reseskafferi






Indiskt skitfilm på flyget






Hotellrumsutsikt, Indiska osceanen 50 meter bort.






Mumbai from above






Extremt glada barn






Civiliserad hund






Låtsastempel i Bollywood






Regissör kissar. Fru övervakar. Fotograf dokumenterar. Och jag förevigar det hela...


Mumbai, solsken, 35c i skuggan luftfuktighet 70%.

Herregud vilken stad! Det är så djävla varmt, skitigt, illaluktande, fattigt, högljutt och kaotiskt. Men på något obegripligt sätt så fungerar det.

Idag har vi varit i ett par stora filmomåden (Bollywood) och rekat för filmen vi skall spela in på torsdag och fredag. Och så hade vi casting där en massa galna asiater spelade med en inlevelse som får Persbrandt att framstå som återhållsam.

I morgon är det "Honk free day" i Mumbai. Det är ett försök att få ner ljudnivån i staden. Här använder man tutan om man vill komma fram, svänga höger, svänga vänster, gasa eller bromsa. Eller om man helt enkelt bara är sugen på att tuta lite.
I dagen blaska skriver de: "People honk at traffic signals despite knowing fully well that it will not serve any purpose". Efter 5 timmar i bil idag, är inte helt säker på att de faktiskt förstår det..

Iaktagit idag: Kossa mitt på motorvägen, en ihjälkörd kvinna på samma väg, getter mitt i motorvägen, sovande människor mitt i motorvägen, bajsande människor i vägrenen, ett par hundar som hade samlag. På motorvägen. Och så alla fattiga barn som lever ut med vägarna, 4-åringar som får ta hand om sina småsyskon. Det gör ont att se.

Jaha?

Nu sitter man här och känner sig lite tuff med en panna rött innanför västen. I morgon går tåget (läs fyget) till Mumbai. Som flygrädd är man glad över att få flyga med Lufthansa. Smaka på det ordet; LUFTHANSA. Tyskarna kan sina saker. Oavsett om det gäller krigföring, metal-balader, korv eller teknik. Här tänkte jag lägga upp lite info om inspelningen av en reklamfilm för av våra favoritkunder, och en hel del om mitt matintag kontra tarmflora. Indien är ju som vi alla vet diarréns förlovade hemland.

Den som först kan svaret på vem som är på bilden vinner ett glas indiskt kranvatten.